CB x Kultur

Carolina recenserar: Pjäsen uppfyllde alla mina förväntningar. Trots att skådespelarna inte gick runt i direkta djurdräkter så förstod man tydligt vem som var vem. Jag fick också exakt samma känsla av den här nya, moderna tolkningen av Djungelboken som jag fick av Disneys Djungelboken när jag var liten. Även orginalnovellerna av Rudyard Kipling som jag läste för några år sedan. Ett bra exempel på det är aporna. Jag har alltid ogillat dem. Först är de roliga och knasiga, men sen börjar i alla fall jag tycka att de är jobbiga och dumma i huvudet. De är så självgoda att jag knappt kan skratta åt deras mycket träffsäkra skämt. Baloo var också fantastiskt välspelad. En kärleksfull, känslosam gosebjörn som gillar att slåss. Jag tycker faktiskt generellt att valet av skådespelare var jättebra.

Det enda jag väl egentligen kan klaga på är en högtalare som skymde min sikt helt på en liten del av scenen. Dock störde detta bara några få gånger, vilket var tur. De olika karaktärerna fick på olika sätt med sig publiken ibland, vilket gör att man känner sig delaktig. Till exempel i en scen då aporna är på fest i "Bananrepubliken" och de vill att publiken också ska ställa sig och dansa. 


Jag tycker att det var en bra föreställning med ett fint budskap. Något som kanske framförallt passar tonåringar/unga vuxna, men som självklart kan ses av hela familjen. Självklart kan man tolka budskapet i pjäsen på olika sätt, men för mig var det ganska tydligt: Man skall inte låtsas att man är någon annan än den man är/Var dig själv.

Då så nu är det min tur att skriva lite om min vy på Stadsteaterns Djungelboken.

Teatern var nog en av de bättre föreställningar jag har sett. Jag fick nostalgikänslor gånger tusen. Man visste (även om de sa vad de var för något) vem som var vad. Den enda jämförelsen jag nu kan ta är med Disneys Djungelboken. Och man märkte att det var några inslag av just den tolkningen. Någon replik och sång var lånad.
Sedan så lyckades dem väldigt bra med karaktärerna.

Gillade skarpt hur de byggde upp dem i en så tydlig och rolig modernisering. T.ex att Shere Khan var en nynazist och att varg flocken var lite som en hippierörelse osv. Aporna kände man igen med en gång. De var lika sliskiga och svekfulla som de antyds i Disney filmen därför blev dem stureplans-bratz, som många i vår oålder kan känna igen. Sedan så var både Bagheera och Baloo helt nytänkande och urtjusiga, men hade fortfarande den där goa personlighet och charm som de har i den tecknade filmen.

Gillade också att de hade mycket sång, dans och action. Det är inte ofta man får det i en teater. Men blev involverad i själva pjäsen också vilket är ett stort plus. Då är man inte en observerare utan också någon som gör ett intryck och atmosfär.

Vad det gäller budskapet så fattar man den verkligen i sista sången. Då Mowgli sjunger "Ska gå min egna väg nu". Vilket enligt mig är väldigt viktigt för alla ungdomar som känner sig vilsna, ta er egna väg. Var den ni är, och inte någon annan.

Det enda negativa jag kan komma på är att det ibland blev lite för barnsligt och att man inte kunde höra vad skådespelarna sa. Dessutom hade jag en väldigt dålig plats (sitt inte på någon balkong, även om det låter superbra, gör det inte, ljuder är också sämre där kan jag tänka mig). 

Denna teater rekommederar jag starkt till ungdomar i min ålder och både äldre och yngre. Visst kostar det men det är så värt! Jag skrattade konstant båda akterna och fick en rejäl träningvärk dagen efter. Så SE DEN!

/ B